Mitt liv med ospecificerad autism

Det finns de som kan jobba men inte vill och så finns det de som vill jobba men inte kan. 

 

Jag blir både ledsen och förbannad när jag hör folk som inte vill jobba trots att de är fullt kapabla till det. De vill kanske "bara gå hemma och inte göra någonting" som många med npf-diagnoser faktiskt gör. Skillnaden är att vi med npf-diagnoser har inte valt att gå hemma och inte kunna jobba bara för att vi vill det eller för att vi tycker att det är kul. Många av oss vill faktiskt ut i arbetslivet och känna oss behövda. Tjäna våra egna pengar istället för att få bidrag av något slag. 

 

Anledningen till att just jag inte jobbar så mycket är för att jag inte klarar av att jobba lika mycket som "normalstörda" personer. Det tar oerhört mycket energi när jag jobbar. Alla ljud så som folk som pratar/skriker, hög musik, stolar och glas som skramlar, maskiner som låter etc, alla intryck av folk som trängs när de ska förbi eller dansar, några som har en het diskussion etc. Alla ljud och allt som händer omkring mig tar massor av energi för att jag ska klara av det. Det sociala (t.ex konversationer) har jag svårt med även om andra inte märker det i första taget. 

Jag får även panikångest om det blir för mycket för mig. Krav och press är något som framkallar ångesten. Händer det att jag får panikångest så tar det lång tid att återhämta sig. Har jag otur kan det ta flera veckor.

Känner jag att jag inte kan gå undan eller gå hem när jag behöver så kommer ångesten. Vet jag däremot att jag kan gå undan om det blir för mycket så funkar det oftast rätt så bra. Men som sagt, jag kan inte jobba 100%. I dags läget är jag inte ens uppe på 25% men jag kämpar på för att kunna jobba iallafall 25%. 

Jag kanske ska berätta att jag har arbetsträning på en krog/restaurang. Jag plockar disk och hjälper även till i garderoben om det behövs. Kanske inte det optimala stället att vara på när man har dom svårigheterna jag har men jag trivs bra där. 

 

När jag sen har jobbat, låt säga två kvällar i rad, så har jag ingen energi kvar till att göra något annat än att sitta hemma i soffan och glo på någon serie. Jag orkar inte träffa folk, jag orkar inte ta tag i städningen, tvätten eller disken. det tar någon/några dagar innan jag har återhämtat mig igen. Då kan jag träffa någon kompis eller göra något som måste göras. MEN jag får inte göra för mycket för jag måste tänka på att inte tömma mig själv på energi eftersom jag ska arbetsträna om någon dag och då måste jag ju orkar med det. 

 

Så till dig som kan jobba men hellre vill gå hemma, vill du byta med mig så du "slipper" jobba så mycket?  

Jag byter mer än gärna för jag vill inget hellre än att kunna jobba någorlunda "normalt"!

 

// Angelica