Orolig kväll igår
Kategori: Nova
Igår var en minst sagt orolig kväll!
Min hund har haltat, löpt, fått analsäcksinflammation, sår på tassen och sen har det kommit mörkt röd/brunt blod efter löp.
Det började med att hon haltade. Hon ville knappt gå på sin framtass emellanåt.
Det blev bättre med tassen så jag trodde att det bara var en stukning som skulle gå över. Det har blivit bättre med hältan.
Sen började hon löpa och det höll i sig i ca 3 veckor som vanligt. På slutet av löpet så kom analsäcksinflammationen tillbaka men det var bara en liten knöl som det gick hål på.
Vi märkte i slutet av förra veckan att hon blödde mörkt röd/brunt blod och antog att det kom ifrån analsäcken.
Efter det började hon halta på ena baktassen. vi såg att det var ett sår och jag kände på klon. Jag trodde att det hade gått av en bit av klon så att den var vass och hade skavt mot trampdynan.
Igår gick jag och köpte så jag kunde lägga om såret med kompress och självhäftande bandage.
Jag fick då blod på handen och skulle kolla om det kom från den spruckna analsäcken. Där var det bara var. Då tog jag en kompress och torkade henne "lite längre ner" och där kom det ifrån.
Jag gick ut med henne och bad mamma att googla om det. Jag blev orolig för det är inte normalt att ha så mörka blödningar.
När jag kom in från promenaden så hade mamma hittat på internet att det kan vara livmoderinflammation. Mamma ringde då min mormors man och frågade om han tyckte att vi skulle ringa veterinär. Han höll med oss om att det var bäst att ringa och fråga.
Sagt och gjort. Mamma ringde till veterinären i Kumla men kom inte fram där så hon ringde till veterinären här i Lindesberg. Vi fick en tid där kl 19.20. Jag, mamma och mormors man åkte dit så veterinären kunde undersöka min hund.
När Nova skulle röntgas så fick jag och mormors man hålla i Nova. Min lilla älskling tyckte inte alls att det var kul så vi fick hålla i så vi blev helt svettiga. Veterinären kollade på röntgenbilderna och sa att det mest troligt var livmoderinflammation men för att vara helt säker så ville han göra ett ultraljud.
Vi höll fortfarande i Nova men när veterinären hade på den där kladdiga vätskan (jag vet inte vad det heter) för att göra ett ultraljud så ville inte Nova vara med längre. Hon var så stressad och kämpade för att komma loss. Jag blev rädd att hon skulle bita mormors man!
Veterinären sa att han hade behövt söva Nova för att göra ett ultraljud men hon som brukar vara med och göra det var bortrest. Dessutom hade han viljat operera Nova men han kunde inte göra det själv. Därför ville han inte söva henne eftersom vi nu var tvungna att åka till någon annan veterinär som hade tid.
Han började ringa till Kumla men de svarade inte. Han frågade om han skulle ringa till Strömsholm eller Karlstad istället. Vi sa att han skulle testa att ringa till Strömsholm.
Medan han ringde så satt vi och väntade. Mamma fick för sig att testa ringa till Kumla hon med för att se om hon skulle komma fram. Det gjorde hon. Hon gick då till veterinären (som satt och väntade på svar från Strömsholm) så att han fick prata med de i Kumla.
Han förklarade för de vad han hade gjort och att han var nästan helt säker på att Nova hade inflammation.
Kl 21.45 var jag, mamma och Nova i Kumla på djursjukhuset. Vi fick sitta och vänta i ca 1 timme för att få komma in och träffa en veterinär. De sa att de hade varit tvungna att ringa in en extra veterinär för att de hade så mycket att göra.
De undersökte henne igen och min lilla skrutt var så duktig. Jag höll i henne när hon skulle undersökas och då stod hon still, helt tryckt mot mig. Så fort de inte undersökte henne så ville hon ner från bordet men hon var tvungen att stå kvar en stund.
De tyckte inte att det var akut med operation då hon var så pigg. Veterinären bokade in en operation på torsdag morgon (imorgon). Hon fick en penicillinspruta innan vi åkte och skrev ut penicillintabletter som jag ska ge henne i 7 dagar.
Sen fick vi åka hem igen. Strax innan kl 1 var vi hemma i natt och jag somnade inte förrän vid ca kl 3.
Jag var så orolig igår och fick hålla tillbaka tårarna flera gånger.
Men imorgon när vi har lämnat henne för operation så kommer jag att gråta! Det är ju min lilla bebis de ska söva och operera.
Usch, hemska tanke! Men det är väl bättre det än att hon är sjuk, är ändå rädd att något ska gå snett.
Det är tur att jag har min mamma som kan ringa åt mig då jag inte klarar av att ringa själv till okända personer!
Nu håller jag tummarna att allt ska gå bra imorgon!
