Mitt liv med ospecificerad autism

En blogg om ospecificerad autism och hur det är att leva med den.

Frågan som alla ställer

Kategori: Ospecificerad autism, npf

Det finns en fråga som alla ställer antingen som en hälsningsfras eller bara av ren artighet. En fråga som man bara förväntar sig ett svar på. Den frågan tycker jag är jobbig oavsett om jag mår bra eller ej. Den är mest jobbig att svara på när jag är deprimerad, vilket jag är just i skrivande stund och varit ett tag nu.
Jag ställer själv frågan när jag hälsar på någon.
 
Ni har nog listat ut att den frågan jag menar är: "Hej, hur är det?"
När någon säger så förväntar sig personen ett "Det är bra, hur är det själv?" tillbaka. För det är bara så det ska vara. Man vill inte höra någon berätta i detalj hur man mår oavsett om personen mår bra eller inte. Visst, det är inte alltid så. Vissa är verkligen intresserade av att höra hur den andre mår men det är nog bara om man står varandra nära. 
 
Jag är en sådan som tar saker folk säger ganska bokstavligt, det är på grund av min diagnos. Jag är inte alltid så bra på att "läsa mellan raderna". Så när någon säger så till mig så svarar jag oftast ärligt (och ofta lite för detaljerat) på hur jag mår, oavsett om jag mår bra eller ej. Mår jag bra så säger jag att det är bra eller att det är okej. Mår jag dåligt så kan jag även säga det. Ibland orkar jag inte eller vill inte berätta att jag inte mår bra så jag säger att jag mår bra, enbart för att jag inte orkar prata om det. Jag vill inte ha följdfrågor på varför jag inte mår bra just då. 
Är det någon som frågar som jag inte känner så bra så säger jag det som man förväntar sig att få till svar. Att det är bra, för det har jag lärt mig att man ska göra.
Men, ibland när någon frågar och jag berättar mer än andra så kan jag ibland glömma att fråga den andre personen hur den har det. Det kan vara jobbigt och jag känner mig dum och oartig för att jag bara babblade på om mig själv och inte frågade tillbaka. Då kan det hända att jag frågar personen lite senare hur det är med dem. 
 
En sak som gör mig lite förvirrad är när man går på stan och möter någon man känner och säger just "Hej, hur är det" och man bara går förbi varandra utan att stanna. Hur ska man hinna säga allt när man bara går förbi? Räcker det inte bara att säga "Hej" ? Måste den där frågan om hur det är vara med då? Man får ju skrika ut det sista om man fortsätter att gå åt olika håll. 
 
Kommentera inlägget här: