Mitt liv med ospecificerad autism

Att klara av vardagssysslor, jobba, umgås med folk etc. är svårt att få ihop när man har någon form av npf-diagnos. Därför är det bra att man har rätt till att få hjälp så att man kan klara det man vill.

 

Jag tror att det är viktigt att man har mål i livet som man vill uppnå. För att klara målet man har så är det lättare om man har delmål att klara. 

Mitt mål är att bli mer självständig, att klara att ta hand om mitt hem själv utan hjälp. Just nu hjälper min familj mig mycket och hade de inte gjort det så vet jag inte hur mitt liv hade sett ut. Jag vill även skaffa en egen familj och fortfarande klara av att ta hand om hemmet. Jag vill klara av att jobba regelbundet även om det inte blir att jobba på heltid. För det tror jag helt ärligt inte att jag kommer att klara av. Men man ska aldrig säga aldrig! Vem vet, jag kanske hittar ett jobb som passar mig perfekt så att jag klara av att jobba 100 %.

 

Ett av hjälpmedlen man kan få när man har en npf-diagnos är boendestöd. 

Det innebär att det kommer hem en person till en och som hjälper en att te.x städa, handla, gå en promenad mm. Vad man gör beror på vad personen som har boendestöd behöver hjälp med. Det kan även variera från gång till gång. Om jag vill ha hjälp med att komma igång med städning men jag redan har städat när boendestödet kommer så kanske vi går och handlar tillsammans eller går en promenad. 

Första gången man träffar boendestöd så ska man berätta vad man vill ha hjälp med och sen gör de upp ett schema som är anpassat för en själv. 

 

Jag var väldigt emot det här först och sagt nej till att få den här hjälpen. Efter att nu ha funderat i några månader och pratat med lite olika människor om det så ändrade jag mig.

Anledningen till att jag sa nej först var för att jag tyckte att det var obehagligt med bara tanken på att en för mig okänd människa skulle komma hem till mig och hjälpa mig med städning. Jag undrade även vad folk runtomkring mig skulle tycka och tänka när de fick reda på att jag skulle ha boendestöd. Men sen tänkte jag om, varför skulle jag tänka så? Jag har väl rätt att få den hjälp jag behöver så att jag i framtiden kan klara mig själv? Jag behöver boendestöd för att kunna nå dit jag vill och då får folk tycka och tänka vad de vill. Jag tänker inte lägga energi på det. Om det nu finns folk som kanske kommer tycka mindre om mig nu så är inte det min förlust. Jag behöver inte dessa människor i mitt liv. Jag är värd att få ett bra liv och innebär det att jag måste ta hjälp för att nå mitt mål så tänker jag göra det! Jag ska nå mitt mål! 

 

Förra måndagen var jag på möte med en handläggare för boendestöd. Det var ett riktigt bra möte och det kändes superbra. Jag skrev en ansökan om boendestöd så nu väntar jag på besked. Men hon sa att jag skulle få det beviljat så nu väntar jag bara på svaret så jag kan komma igång med boendestöd så snart som möjligt. Jag är förväntansfull men också lite nervös för hur det ska gå. Kommer jag gilla personen som ska komma hem till mig och hjälpa mig? Kommer det att funka bra? Kommer jag få in rutinerna med hushållssysslorna? Kommer jag orka mer? 

Tusen frågor som jag hoppas att få svar på snart. Det ska bli spännande.

Jag har bara hört positiva saker om boendestöd så det blir nog toppen det här. Jag kommer förhoppningsvis närmare mitt mål som jag vill nå.

 

Har någon av er läsare boendestöd?

Hur tycker ni att det funkar?

Har ni fått in rutinerna?

Är du anhörig till någon som du själv har hjälpt men som nu fått boendestöd?

Hur kändes det för dig som anhörig?