Depression - att utmana sig själv
Kategori: Depression
De som känner mig vet att jag har varit deprimerad ett tag. I ca 3 månader tror jag att det har hållit i sig nu.
Jag har hållit mig undan omvärlden och träffat så lite folk som möjligt. Eller rättare sagt, jag har inte tagit mig utanför dörren själv utan att varit nära på att gråta. Jag orkade ingenting och satt bara hemma. Kunde inte laga mat, inte städa, inte tvätta. Jag satt bara hemma i soffan och gjorde ingenting. Spelade lite på mobilen bara, kanske kollade på någon serie eller film.
Jag bestämde mig för att ta med mig min hund och sova i mina föräldrars husvagn några nätter. Jag tänkte att det kanske kunde få mig att må lite bättre att vara där, väldigt lite folk och inte så mycket oljud runtomkring.
Det gick bra och jag sov nog där i ca 3 veckor. Åkte hem emellanåt för att hämta rena kläder och handla mat. Fick även matlådor med mig av mormor för att jag inte orkade laga mat sista veckan i husvagnen.
Det jag gjorde i husvagnen var att gå upp tidigt. Det blir ju ganska varmt i en husvagn när solen ligger på så det gick inte att sova så länge. Jag gick upp mellan kl 6-8. Tog då en promenad med hunden. Ibland blev det 1 timmes promenad. När jag sedan kom tillbaka till husvagnen så åt jag och hunden frukost. Sen satte jag mig och virkade en stund innan jag sov en stund. Sen var det dags att gå ut med hunden igen och sen äta mat. Virkade lite mer, tränade hunden lite, åt kvällsmat, kollade på film och sen vid 21 lade jag mig och sov.
Så såg mina dagar ut då.
När jag hade varit i husvagen några nätter och skulle in till stan för att hämta mer kläder så mådde jag inte alls bra. När jag kom in till stan så började jag gråta. Jag vet egentligen inte varför, men jag grät.
Jag grät även av bara tanken på att gå och handla. Fick ringa min mamma som kom till mig och undrade varför jag grät. Jag grät då för att jag var så fruktansvärt trött hela tiden. Jag grät för att jag inte orkade göra någonting. Jag ville ju orka!
Det är en hemsk känsla!
Nu har jag varit i stan några veckor och har endast sovit i min lägenhet i 2-3 nätter. Jag har istället sovit på soffan hos mina föräldrar. De har inte varit hemma hela tiden utan de har varit i husvagnen ett tag och sen varit på semester och sovit borta.
Det känns på något sätt bättre att vara i deras lägenhet än i min egna. Jag tror att det kan vara för att det är större här än i min lilla etta.
Hur som helst så mår jag bättre nu. Jag är inte helt stabil än men nu är jag iallafall ute mer och träffar folk igen. Men det krävs inte mycket för att jag ska må dåligt igen så därför måste jag ta det försiktigt.
I lördags var det parkfest här i stan. Jag var danssugen och ville gå dit och dansa. Jag fick tag i min bästa kompis som var på en förfest. Jag fick komma dit så vi satt där en stund innan vi gick till parkfesten.
När vi kommer ut och jag ser kön blir jag lite nervös för hur jag ska klara av det. Vi ställer oss i kön och jag funderar på om jag verkligen ska gå in eller om det är bättre att jag går hem.
Jag bestämde mig för att gå in. Jag ville ju dansa så varför kunde jag inte utmana mig lite?! Ibland måste man pusha sig själv för att komma över sina hinder, för att kunna komma längre och må bättre. Jag tror att man växer som människa om man utmanar sig själv emellanåt, men det får inte bli för mycket så att man går över gränsen för vad man klarar. Då hamnar man lätt i depressionen igen. Det är en balansgång som är svår. Ibland är det svårt att veta vad man klarar och inte.
Jag var på parkfesten en stund. Vi gick och dansade nästan direkt. Det var kul att få dansa av sig lite.
Det dröjde inte länge innan man hälsade och kramade massa människor man känner igen. De flesta vet att jag inte har mått då bra och var glada att se mig ute igen. Det är kul att höra och gör mig glad att det finns de dom bryr sig!
Sen finns det folk som inte förstår att jag inte orkar gå in i diskussioner, även fast jag säger att jag inte orkar för att jag precis varit deprimerad.
Jag hade lika gärna kunnat få en panikattack när jag var på parkfesten. Jag kände att det var på gränsen till för mycket den kvällen.
Efter lite drygt 1 timme så gick jag hem. På hemvägen köpte jag en kebabtallrik. Gick hem och tog ut hunden innan jag satte mig framför tvn och åt min mat innan jag skulle sova.
I helgen som kommer så är det en festival i två dagar med massa bra artister. Jag är bra sugen på att gå på den också så den här veckan får jag ta det lugnt så jag klarar av festivalen. Ni vet, jag måste spara min energi Ska jag göra något som jag vet tar massor av energi så kan jag inte göra annat innan som tar energi. Ett evigt planerande av energi.
